Spaningar från Piteå Summer Games 2026
Piteå Summer Games är över och vårsäsongens slut närmar sig. Under de senaste månaderna har vi fått se våra spelare växa, våga och utvecklas och vi har fått uppleva ännu en fotbollsfest tillsammans.
Här kommer några saker jag tar med mig från helgen.
Vi vågar försöka
Under våren har vi lagt mycket tid på speluppbyggnad och spelbarhet. Övningarna har sett olika ut, men en fråga har återkommit nästan varje träning:
"Hur kan du hjälpa din kompis som har bollen när du själv inte har den?"
Då värmer det lite extra att se spelare springa in i den fria ytan, våga spela hem till målvakten, hitta en fri lagkamrat eller försöka spela sig ur en svår situation.
Det lyckas inte varje gång. Det är helt okej. Hade den suttit direkt hade det förstås varit roligare. Men ibland är det tredje försöket som räknas.
Som när Alfred testade sin tvåfotare i farten ett par gånger. Första försöket stoppades. Andra också. Men tredje gången satt den. Jag tror faktiskt att jag blev minst lika glad som Alfred när den väl satt.
Fotboll handlar om beslut
Det är lätt att tro att nioåringar mest tränar passningar och skott. Egentligen tränar de minst lika mycket på att fatta beslut.
Ska jag driva?
Ska jag finta?
Ska jag skjuta?
Eller passa?
Vi försöker skapa träningar där spelarna själva får lösa situationerna. Det är så de lär sig. Om de ständigt får höra från oss tränare, från sina föräldrar eller medspelarna, då får spelarna inte träna på att ta egna beslut.
Därför står vi inte och skriker och detaljstyr spelarna under match. Vi vill ge våra spelare modet att tänka själva.
Därför är det modigt bara att våga välja. Att driva. Att skjuta. Eller att passa.
Motstånd utvecklar
Ett antal av våra fem lag fick under turneringen möta internationellt motstånd. Det kittlar alltid lite extra. För oss tränare. För er i publiken. Men vi såg det också på spelarna. Det var något speciellt med att möta ett lag från ett annat land.
Efter en av matcherna blev det nästan helgens roligaste ögonblick när mitt lag skulle tacka motståndarna.
"Hur säger man? De kommer ju inte fatta oss..." funderade några av killarna.
"Säg eh… Ja, men säg 'Thank you for a great game' bara," svarade jag.
Sagt och gjort. Efter att finnarna avslutat med en sisu-ramsa klev Ragnar fram och levererade ett “Thank you guys for a great game” på klockren YouTube-English. Ett litet ögonblick som jag kommer bära med mig länge.
Vi fick dessutom byta lagvimplar. Som i FIFA.
Lagandan
Det finns mycket vi är stolta över i det här laget. Men kanske mest av allt hur killarna är mot varandra.
Vi såg spelare som hjälpte målvakten av och på med tröjan och handskarna. Under helgen lärde vi oss också den hårda vägen att det blir betydligt mindre tjorvigt om handskarna åker av innan tröjan.
Vi ser spelare som stannar kvar långt efter sin egen match för att heja på kompisarna. Som peppar från avbytarbänken och firar varandras mål nästan lika mycket som sina egna.
Och så lär man sig nya uttryck.
"Sirre, gå nu in och cooka dom som spagetti!"
Den hade jag aldrig hört tidigare. Inte heller uppmaningen att "verkligen köra tryhard". Jag måste erkänna att jag absolut ibland får googla eller fråga Frank vad de menar.
Spaningen
Långa bollar på Bengt.
För den yngre generationen kan det behövas en förklaring.
"Långa bollar på Bengt" är ett gammalt uttryck för den enklaste lösningen: sparka långt och hoppas att någon löser resten. Det är också en halvbra (nåja, stretch) låt av Svenne Rubins.
Under helgen hörde vi det ganska många gånger. Det var en tränare som för jämnan skrek “lååååååång!” till spelaren med bollen.
Och ibland är det rätt beslut.
Men vi hoppas att våra spelare först vågar leta efter den korta lösningen.
Hjälten
Stort tack till Jocke Hurtig som inte bara tog sig tid och tränade sitt eget lag, utan även var med och stöttade lag 3 under fyra extra matcher då de var kort på tränarsidan.
Funderingen
Som småbarnsförälder och tränare ställs man ibland inför livets stora frågor.
Ska Frank verkligen få vara uppe och se Sverige mot Japan klockan ett på natten när det är match 08:45 dagen därpå?
Jag har fortfarande inget bra svar.
Mitt eget facit blev sex upphackade timmars sömn, en dubbel-Nocco, en kopp kaffe och den tydliga insikten att 39-årskroppar inte återhämtar sig riktigt som man tror att de gör.
Avslutning
Till sist: stort tack.
Till spelarna som kämpade, skrattade och aldrig slutade försöka. Till er föräldrar som skjutsat, hejat, gjort arbetspass och gjort Piteå Summer Games möjligt. Och till alla ledare som lägger kvällar och helger på att ge våra barn möjligheten att spela fotboll.
Nu väntar snart ett välförtjänt sommaruppehåll. Vi ses snart igen.
/ Patrik
för tränargruppen Piteå IF P17
